Ja, jag är tuff

Det händer att personer som inte jobbar tillsammans eller gör affärer med mig slänger ur sig det; ”du är ju så tuff”.  Jag har funderat en hel del på detta. Varför ses jag som tuff, eller tror omgivningen att jag är tuff? En delförklaring skulle kunna vara den klassiska skillnaden av hur en kvinnlig vs manlig VD tolkas i sitt uttryck. Vi är nämligen få kvinnliga VD:ar i Sverige (ja, det finns statistik på detta) vilket gör att vi ofta ses som udda djur. Vi passar inte riktigt in i mallen helt enkelt.

Apropå statistik så släppte Stiftelsen Allbright sin rapport som kartlägger representationen av kvinnor i näringslivets toppskikt, bland börsbolagen, häromveckan. Även om alla bolag är olika så säger den otroligt mycket om företagssverige och kanske också om varför vi tycker att kvinnliga VD:ar är just udda djur. Om inte udda så är vi helt enkelt väldigt få. De senaste 8 åren har jag tagit för vana att kommentera Allbright-rapporten då jag tycker att den är viktig. Jag ser ju dagligen hur förebilder påverkar och inspirerar och hur en jämn könsfördelning leder till positiva diskussioner, beslut och framgångsrika bolag.

I årets rapport kan man läsa att ”av linjeposterna är sju av åtta vd:ar fortfarande män och andelen kvinnor som är affärsområdeschefer vandrar mot botten. På två år har andelen kvinnor med affärsområdesansvar minskat med två procentenheter, ett illavarslande tecken givet att affärsområdesansvar är en klassisk språngbräda till vd-poster och styrelseuppdrag”.

Visst är det glädjande att se att andelen kvinnliga chefer i börsbolagens ledningsgrupper ökade från ifjol. Jag vet att alla framsteg räknas och är viktiga men att gå från 27 till 28% tycker jag fortfarande känns som ett alldeles för litet framsteg. Bättre kan vi, va?

Jag som under min karriär jobbat inom finans, IT och bygg blir dock glad över att se att årets rapport visar att fler kvinnor har brutit tidigare mansdominerad mark och att fler kvinnor än någonsin nu återfinns i IT- och Supply Chain-roller.

Så, vad har då dessa siffror och denna rapport med min initiala fråga att göra? VD-jobbet handlar om att ta beslut, ibland tuffa sådana, prata siffror, pengar och att styra både människor och affärer i mål. Det är sysslor som rent traditionellt (som sagt, se ovan statistisk) inte ses som kvinnliga vilket ofta gör att tolkningen av kvinnliga VD:ar blir att de är manliga, hårda eller tuffa. Men frågan är ju om det är negativt att vara tuff och vad tuff egentligen betyder? Och om en förändring i statistiken också kan förändra hur vi ser på kvinnliga VD:ar?

Oavsett vilket tar jag mitt uppdrag som VD för Colix på allra största allvar. Det är mitt ansvar att aktieägarnas investering ska utvecklas positivt. Det är mitt ansvar att våra kunder är nöjda med sina Colix-appar, att de upplever att de får ett större värde än de betalar oss för och att deras frågor och problem tas på största allvar. Det är också mitt ansvar att vi anställer personer som kan trivas hos oss, utvecklas och att vi har råd med deras löner både idag och imorgon. Därtill ska kassan räcka, tillväxttakten vara hög och organisationen utvecklas. Allt detta ansvar tar jag på största allvar.

Och ja, detta ansvar innebär att jag ibland måste ta tuffa beslut. Det kan gälla vägval när det gäller vår produkt, lönehöjningar, förlängning av provanställningar och nya affärssatsningar. Jag måste signalera otålighet, kräva mer och vilja att vi ökar takten. Jag måste hushålla med både bolagets kassa och medarbetarnas ork samtidigt som företaget går framåt.

Min erfarenhet är också att det i goda tider ses som jobbigare och tråkigare med tydliga (tuffa?) chefer som håller riktningen och visar vägen medan det i orostider ofta ses som väldigt positivt med en ledare som har koll på läget, på ekonomin och som går att lita på och som det går att luta sig emot. Vilken tid vi befinner oss i just nu är lite svårtolkat. Det varslas tusentals medarbetare inom vitt skilda branscher samtidigt som konjunktursiffrorna inte längre är lika alarmerande.

Men när det gäller ledarskap så anser jag att man inte har så mycket val. Man måste välja väg, den väg man tror på. För allas bästa. Om min väg, där jag jobbar hårt för att kunna hålla det jag lovar och för att skapa ett sunt, snabbväxande bolag med god kontroll på ekonomi, kunder och utveckling kallas för tuff. Ja, då är jag tuff. Med stolthet.

/Therese

PS. Hela Allbright-rapporten läser du här.

Inläggets författare